Av: Britta Sethson
2005 var rapporten klar från riksrevisionsverket. Socialförsäkringsutskottet hade uttalat en oro över utvecklingen av antalet förtidspensionärer. Man hade reformerat förtidspensionsområdet under åren 2000-2003 eftersom man ville stimulera förtidspensionärer att återgå till någon grad av arbete.
Socialförsäkringsutskottet hade vid flera tillfällen betonat vikten av att restarbetsförmågan hos förtidspensionärerna skulle tas till vara. Man hade infört regelstyrning under några år. Det var enligt utskottet inte rimligt att så många människor ställdes utanför arbetsmarknaden under långa perioder eller, om förtidspension blir aktuellt, under resten av sina annars förvärvsaktiva liv. Enligt utskottet finns det säkert i många fall en restarbetsförmåga som skulle kunna tas till vara om det fanns möjlighet till arbetslivsinriktad rehabilitering eller arbeten anpassade till personer med begränsad arbetsförmåga.
Frågan som ställdes i revisionsrapporten var: Har regeringens och Riksförsäkringsverkets vidtagna åtgärer inom förtidspensionsområdet stimulerat till återgång till arbete?
Svaret man fick var klart och entydigt Nej!
Varför?
Ja det förefaller när man läser hela rapporten att man misslyckats med att formulera tydliga mål och att få försäkringskassan att ändra arbetssätt.
Regeringen hade formulerat ett mål på förtidspensionsområdet. Målet gällde dock främst inflödet till förtidspension, det vill säga hur många personer som tillkommer till beståndet av förtidspensionärer. Målet var formulerat så att antalet förtidspensionärer fortfarande tilläts öka.
Resurstillskott till kassan hade använts till att framför allt göra bedömningar av rätten till sjukpenning så tidigt som möjligt i sjukfallen. Resurser hade även avsatts för att göra bedömningar av rätten till sjukpenning i långa sjukfall, där alternativet kan vara förtidspension.
Att få tillbaka folk i arbete som redan fått förtidspension verkar ha varit lågprioriterat. Man använde regelstyrning för att stimulera till återgång till arbete.
Reglerna om vilande förtidspension innebar att en person kunde ha sin förtidspension vilande under en period då han eller hon prövar att arbeta. Möjligheten hade dock utnyttjats i betydligt mindre utsträckning än vad man förväntade sig då reglerna infördes.
Försäkringskassan skulle göra efterkontroller för att upptäcka ärenden där personens arbetsförmåga har ökat och det kan bli aktuellt att minska eller dra in en förtidspension. Efterkontrollerna var lågt prioriterade av försäkringskassorna och effektiva metoder saknades. Det fanns mycket som tydde på att reglerna om efterkontroll inte tillämpades i tillräcklig omfattning.
Företrädare för kassorna vittnade dock om att ärenden med sjukersättning las åt sidan för att man i stället ska kunna arbeta mer med andra ärenden, där man tror att sannolikheten för framgång är större. Kunskaperna om rehabilitering av förtidspensionärer var mycket bristfälliga.
Det är okänt hur många förtidspensionärer som avslutade sin förtidspension och gick tillbaka till arbetsmarknaden. År 2004 återvände i bästa fall knappt en procent av förtidspensionärerna till arbetsmarknaden.
Ganska dyster läsning. Man såg problemen hos regering och socialförsäkringsutskottet men vidtagna åtgärder gav inte önskat resultat.
Man såg indikationer på att handläggarnas uppfattning om möjligheterna att återgå till arbete för de personer som i dag beviljas sjukersättning är densamma som för dem som tidigare beviljades förtidspension: Sjukersättning sågs som en slutstation.
Vad förseslog då riksrevisioneni rapporten från 2005
Regeringen borde överväga:
1) att ge i uppdrag till Försäkringskassan att utforma en strategi för omprövning av förtidspensioner beslutade före januari 2005 med särskild inriktning på yngre förtidspensionärer och
2) att ge i uppdrag till Försäkringskassan att löpande redovisa åtgärder som har vidtagits i syfte att stimulera förtidspensionärers återgång i arbete.
Försäkringskassan bör överväga:
1) att bedriva internkontroll inom förtidspensionsområdet mer regelbundet än den tillsyn som utövades av RFV,
2) att följa upp vad som händer de förtidspensionärer som får sin ersättning nedsatt eller indragen och
3) att analysera vilka faktorer som har betydelse för att fler förtidspensionärer ska kunna återgå i arbete.
Slutsatser: RFV:s resultatstyrning har återspeglat regeringens styrning. Det var främst regeringens övergripande mål om halvering av sjukpenningtalen som översattes till mätbara mål av RFV. Regeringens mål om en minskning av antalet nybeviljade förtidspensioner konkretiserades inte av RFV. Det målet föreföll ha saknat styrande verkan. Vad gäller utflödet från förtidspensionsbeståndet saknades formulerade mål från RFV.
Vad sa man på kassorna vid den här tiden: ”Målen har tagits på allvar, speciellt halveringsmålet. Fokus har legat på det målet eftersom ’vi måste ställa saker och ting till rätta’. Tyngdpunkten ligger på att ge rätt ersättning till stocken av sjukpenningfall. Dessutom jobbar man med de nya fallen, dvs. göra rätt från början. Därefter kommer målet som gäller sjuk- och aktivitetsersättning. Så har vi uppfattat att försäkringsavdelningen [Riksförsäkringsverket] vill ha det.”
Man sa också: ”Det är en koloss att ändra Försäkringskassans riktning. Nu har man satsat mycket på utbildning och sådant. Vi måste få fortsätta att arbeta med detta ett tag. Man måste ligga lågt med stora förändringar i regelverken.”
Jag vill hävda att den förra regeringen satte igång en process runt dessa viktiga frågor. Tillsköt resurser och såg allvarligt på frågorna.
Vad gjorde då alliansregeringen när de tillträdde.
1) Jan 2007: sänker taken i sjukförsäkrningen trots att kassan går med vinst
2) Juli 2007: Man tar bort arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
3) Januari 2008: minskar insynen i kassan genom att avskaffa lekmannanämnden
4) Januari 2008 sänks ersättningen ytterligare från sjukkassan
5) Juli 2008 införs den sk rehabiliterinskedjan med fasta tidsgränser. Stupstocken!
etc etc….
Dessutom omorganiserades försäkringskassorna och fick lägre anslag. Ordförande i styrelsen för Försäkringskassan i Sverige Inger Efraimsson avgick i dec 2007 i protest mot regeringens politik. Hon reagerade mot de orättfärdiga reglerna som infördes under året.
Jag har aldrig påstått att allt var bra under Persson-regeringen. Ohälsotalen steg i landet. Samtidigt måste man komma ihåg att vi har en mycket hög sysselsättningsgrad i ett internationellt perspektiv och kraven på arbetsmarknaden har hårdnat väsentligt. Detta bidrar till en ökad utslagning. Fortfarande är sysselsättningsgraden hög i landet även om den minskat under alliansregeringen.
Det ser ut som om inflödet till förtidspensionering slog rekord under Bildts regeringsår med som högst 170 personer om dagen. Nuvarande regering verkar inte ha tagit till sig slutsatserna och rekommendationerna i revisionsrapporten utan tror att folk blir friskare om de får mindre pengar och en mer osäker ekonomisk framtid.
